Som mamma, speciellt sedan jag blev ensamstående och speciellt sedan min pågående graviditet börjat påverka mobilitet och välmående har jag varit lite skrikig. Det är inte kul för vare sig mig eller min unge herr Son.
Vanligtvis klarar jag att vara mild och god och tålmodigt be honom göra si och inte så, men speciellt när kvällen blir senare och jag börjar vara lite trött händer det att mina bokstäver kommer ut onödigt stora och med onödig kraft.
Hursomhaver, har jag lite tagit det som ett projekt att sluta skrika och härja, eller att i vart fall skrika och härja mycket mindre än jag gör nu.
Samtidigt passar jag på att träna inför förlossningen! Man blir nämligen rätt fort lugnare av att försöka slappna av i kroppen och räkna utandningarna medan man med varje pust tänker sig att man blåser ut alla spänningar och all frustration. Och på varje inandning matar man sig med positiva tankar om blommor, sommar, glada barn och choklad och försöker komma ihåg att inga situationer varar för evigt. Att även om allt är lite uppochner just nu, så får jag ordning på livet igen när jag lugnat ner mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar