Lite mera redo för hösten

Tadaa! Jag har till och med stickat! Sockor och vantar till lillkillen :)

Vändpunkter

Jag tror att vi befinner oss i slutskedet av slutet, på förhållandet. Han åkte hem för att sova ikväll.

Innan han for sa han att han tänkt mera på hur jag har behandlat honom nu under sommaren. Och jag förstår ju precis vad han menar. Jag har verkligen varit väldigt långt ifrån en idealisk partner. Jag har ju kämpat med mig själv, men det spelar sist och slutligen ingen roll. "Det finns ingen kärlek, bara kärlekens gärningar."

Början av sommaren var ju värst. Men vi pratade om saken och jag tycker att jag har skärpt mig ganska bra. Men då har jag å andra sidan redan känt ett tag att jag inte kan vara mig själv i den här relationen.

Egentligen ska väl inte människor som plockar fram det värsta i varandra vara tillsammans. Det är inte alltid som två bra typer bildar en bra helhet. Jag har inte varit den bästa, men jag har inte heller varit den sämsta människan i världen under den här tiden. Jag har varit ganska mänsklig, tycker jag. Felbar och emotionell.

En stor punkt där det brustit har nog varit takten i förhållandet. Allt har gått för fort.

Ännu behöver vi prata och det gör mig lite ont om barnen, lite ont om honom som går miste om dem. Men jag tror faktiskt att det här nu börjar närma sig avslutat kapitel. Med alla möjliga känslor inblandade. Fast jag tror nog att vändpunkten behövs hur som helst, ingenting var riktigt hållbart längre.

Självplågeri

Jag klarar ju inte riktigt av det. Men sedan jag läste en kurs om bilderböcker och boken "Ängelungen" (med text av Margareta Thun och bild av Chris af Enehielm) ingick så måste jag läsa alla bilderböcker som handlar om döden och att förlora någon av sina närmaste.

Härom dagen lånade jag och läste "Jon har ett svart hål i sitt röda hjärta" av Grete Rottböll och Emma Virke. Och man går ju sönder. Det står i efterordet om betydelsen av att prata om döden med sina barn, men jag hoppas att det är något jag ska slippa i många år ännu. Tror att jag läser dessa böcker främst för att behandla mina egna traumor och rädslor inför döden. Det är något med bilderboken som medium som griper tag om hjärtat på ett helt annat sätt än vuxenböcker. Det blir så rått.

Och jag går sönder. Om det fanns ett sätt att skydda alla barn från all sorg för all framtid...

Konstruktiva diskussioner

Det hela började med att jag satt och läste medborgarinstitutets kurskatalog för hösten. "Ååh", sa jag. "Jag blir så sugen på att lära mig språk när jag läser den här katalogen." Det tyckte min pojkvän först att lät orealistiskt, sedan själviskt. Vi lade barn och fortsatte sedan diskutera.

Kontentan är väl den att vi kommunicerar på så olika sätt att det blir svårt att förstå varandra. Mitt sätt att kasta fram olika idéer och förslag uppfattar han som väldigt oseriöst. Han verkar rädd för att jag inte har någon panik över framtiden, verkar tro att jag inte kommer att kunna (ekonomiskt) tillgodose mina barns behov framöver.

Vi blev väl lite ledsna båda två. Han för att han är rädd och orolig. Jag för att jag börjar känna att mina möjligheter att vara mig själv i den här relationen blir allt mer kringskurna. Vi slutade diskussionen med att komma fram till att det här antagligen inte var sista gången vi gjorde varandra ledsna.

Jag börjar bara oroa mig för att vi i längden kommer att göra varandra olyckliga.

Tidens framfart

Min lilla har blivit åtta månader gammal. Hon ställer sig upp. Hon leker på ett alldeles nytt sätt, och hon kan skoja!!! Hon är underbar. Och storebror är underbar! Såna fantastiska och otroligt smarta barn!

På minussidan reagerade lillan väldigt starkt på vaccinerna den här gången med att bli superdålig i magen. Hon vill inte äta något alls. Men dricker en hel del mjölk och välling och verkar pigg. Storebror plågas emellanåt av en sanslös svartsjuka, med jag räknar med att det ska gå över. Emellanåt leker de så fint tillsammans. Skratten bara kvillrar.

Tvåsamheten är ett fortsatt huvudbry. Jag pendlar mellan tilltro och misstro. Försöker låta tiden fara fram och låta saker och ting lösa sig av sig själva.