Jag klarar ju inte riktigt av det. Men sedan jag läste en kurs om bilderböcker och boken "Ängelungen" (med text av Margareta Thun och bild av Chris af Enehielm) ingick så måste jag läsa alla bilderböcker som handlar om döden och att förlora någon av sina närmaste.
Härom dagen lånade jag och läste "Jon har ett svart hål i sitt röda hjärta" av Grete Rottböll och Emma Virke. Och man går ju sönder. Det står i efterordet om betydelsen av att prata om döden med sina barn, men jag hoppas att det är något jag ska slippa i många år ännu. Tror att jag läser dessa böcker främst för att behandla mina egna traumor och rädslor inför döden. Det är något med bilderboken som medium som griper tag om hjärtat på ett helt annat sätt än vuxenböcker. Det blir så rått.
Och jag går sönder. Om det fanns ett sätt att skydda alla barn från all sorg för all framtid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar