Det finns fina dagar och ibland är jag så oerhört tacksam över att inte vara realist. För rent realistiskt är det inte speciellt smart att som höggravid med foglossningssmärtor ta en trekilometers pulkapromenad i snålblåst med en tvååring i släptåg. Men vi kom fram till mommos och hade en jättefin förmiddag.
Och det är inte speciellt realistiskt att börja baka lussekatter med en övertrött och superentusiastisk tvååring som hjälpreda. Men på något sätt går det och sedan har man hela julbaket undanstökat och frid i själen.
Det finns fina dagar och jag är fortfarande en oförbätterlig optimist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar